Gula Febern

Konnichiwa!

Klockan är 19.38 och vi befinner oss för tillfället i centrala peking. Igår lämnade vi Tokyo som med lite distans till förmodligen är världens roligaste och intressantaste storstad!

Tokyo känns egentligen som en stor fantasi, det man varit med om känns så otroligt overkligt så att man hela tiden måste intala sig själv vad man egentligen har varit med om. Att lämna denna Tokyo var deprimerande och ångestfullt. Både Gustav och jag hade mot slutet av vistelsen skaffat oss flera vänner, och japanska tjejer som var mer än bara vänner vilka det inte alls var roligt att lämna. Dessutom då The Golden Week skulle börja, en tid då alla japaner är lediga och då det finns tusen saker att göra.

Då förra inlägget gjordes hade Gustav gett sig av mot Tokyo medan jag hade gjort en avstickare själv söderut. Att inte boka något boende i förhand i japan och åka runt utan att kunna japanska visade sig än vara mycket svårt. En natt spenderades på internetcafe och en annan på golvet med milimetertunn madrass i ett billigt hostel. Men samtidigt fick jag se en ganska så genuin del av japan då platserna var mindre turiststäder än t.ex. Hiroshima.

Gustav hade under tiden festat en hel del och fattat tycke för en Japansk flicka, eller mer tvärt om.
De sista 2 veckorna var helt fantastiska och gick alldeles för fort. I vårt kapselrum träffade vi Erik, en förvirrad 35 årig drömmare som rökt lite för mycket weed i sina dar. Han visade sig vara än otroligt skön person som vi spenderade mycket tid med. Han har ett program som heter Big In Japan som handlar om att han har sålt allt han äger i San Fransisco som han kommer ifrån och försöker leva Big In Japan. Det går mindre bra för han då hans främsta skill är att rappa texter han kommit på när han var hög till kända låtar. Förhoppningsvis kommer vi att kunna se på hans nästa program på den fria kanalen i San Fransisco där han visar sitt program. Detta avsnitt kommer handla om allt sjukt som händer runt Shinjuku och Gustav och jag har en framträdande roll.

Att vara i Tokyo kräver verkligen att man är redo för det. De första dagarna fick jag nästan panik av alla människor, byggnader och tunnelbanelinjer men Tokyo växer sannerligen på dig. Det är svårt att ha en dålig dag med människor som är så otroligt trevliga och annorlunda. T.ex. frågar du en Japan efter vägen så kommer han leda dig dit, eller som hände mig när jag var i Beppu att dom körde runt mig i sin bil på gratis sightseeing då jag frågat vad man bör se på denna plats.
Sjuka saker som att människor däckar överallt på gatorna då dom är fulla och det är okej, eller människor uppklädda som animefigurer blir helt plötsligt normalt. Man vänjer sig och börjar gilla det stenhårt.
Det känns som något är fel idag då vi idag går in på restaurang i Kina och inte möts av ett gällt och glatt Hassemasseyy! (välkommen). Man undrar också vart alla mat och drycks automater är som man tagit för givet vart man än går. Bara Tokyo har över 6 miljoner av dom och dom säljer inte bara mat och dricka, vi hann se att dom säljer blommor, paraplyer mm.

Nattlivet är en stor del av tokyos charm och har verkligen varit än stor del av våran vistelse i Tokyo. Man har verkligen så mycket att prata om dan efter då vad som hälst kan hända. För det första är människorna så otroligt härliga. Japanska killar kommer fram och bjuder på öl och frågor man gillar japanska tjejer och hur dom kan hjälpa en träffa dom, (inte hallickar). Kvinnorna... oj, förmodligen dom bästa i hela världen, alltid välklädda och snygga, alltid trevliga och söta, dessutom har dom en sådan otrolig charm som får oss att undra hur det ska gå att komma tillbaka. Och kickern är, dom gillar västerlänningar. Tydligen så är Japanska killar väldigt komplicerande med sina relationer då det krävs en mindre förlovning innan dom ens får träffa en tjej på det sättet.

En dag träffade vi gustavs skejtarkompisar som körde runt oss i bilar till olika spots där vissa proffesionella skejtare langade upp tricks. Även här slås man hur trevliga och öppna dom är, man tänker att detta skulle aldrig kunna hända i Sverige då så mycket på något sätt handlar om att kunna visa sig bättre än andra. Denna dag skejtade vi fram till natten i den bästa skejtpark jag sätt. Kvällen avslutades med en stor nudeltalrik med hela gänget och stämningen var verkligen på topp.


Som sagt försvann dagarna alltför fort. Helt plötsligt var det sista dan och det var dags att säga hejdå till att underbara människor man träffat. Det var så svårt att lämna att vi var mycket nära på att missa planet till Peking.
Väl i Peking så märkte man direkt att man lämnat japan och vi kastades in i kinas mer hårda, rakt på sak klimat.
T.ex. då vi stod i kön till snabbmat så trängde sig flera personer framför oss medan vi försökte beställa för att det gick långsamt och vi inte kunde språket. Några minuter senare bevittnar vi en kraftkamp mellan avstigande och påklivande personer som reser med tunnelbanan. Det slutar med att de påklivande personerna puttas bakom med kraft bara för att springa tillbaka för att försöka komma in igen. Gustav och jag bara tittar faschinerande på och undrar hur dessa människor inte kan förstå en sådan simpel sak som att släppa ut människor innan man går på.

En sak som är så skönt är dom billiga priserna, en än gång för mig. Mat kostar 10 kronor och att resa med taxi kostar 10 kr. Vi testade också att gå ut på nattklubb, det var förmodligen den sjukaste nattlklubb jag varit på. Otroligt lyxig och dom hade till med en person på toaletten som gav en papper när man tvättat händerna. Det var såklart billigt också.

Idag har också den varit mycket speciell. Efter att ha köppt varsin traditionell kina hatt gav vi oss ut på gatorna till forbidden city och shopping malsen. Varenda människa, och det finns miljarders, kollade och skrattade när dom såg oss och gav kommentarer som: COOL!.

Det sista som hände var att vi tog cykeltaxi, som jag till och med fick cykla då cykelchaffisen inte orkade, som försökte lura oss på pengar. Han hade tydligt sagt 3 kr men när vi kom fram till ingenstans var det helt plötsligt 300 kr! Det vart nästan bråk och vi vart tvungna att fly springades med dom jagandes.
Imorgon fortsätter sightseeing med kinesiska muren och världens största budda.

Om 1 månad är vi hemma, jag kan inte förstå hur snabbt det har gått,